puddingface

För en vecka sedan blev Traktor apatisk. Han magrade av jättesnabbt,
ville inte äta och inte dricka. Däremot spydde han upp allt som jag lyckades
proppa i honom.
Jag befarade att han var på sitt yttersta, men jag fortsatte att se till att han fick i sig vätska, spetsade med druvsocker, äggula och acidofilus. Han var fortfarande svag och utmärglad men kräktes inte. Efter någon dag började han piggna till. Han var hungrig och åt lite av sitt vanliga foder, men det kunde han inte behålla. Alltså fick han hålla tillgodo med dietfodret.  
Men han blev mer och mer sig själv och snart kräktes han inte upp sitt torrfoder.
Han började också svara på Nikons lekinviter.
Och i kväll hoppade han upp på köksbänken, välte ikull vattenkannan, blötte ner färskpotatisen och physalisen  och försökte sno åt sig av kattfodret innan jag hann
reagera.
Det är inte ofta jag blivit glad över Traktors ofog, men nu är jag det.
Han har blivit bra igen.