puddingface

Det är bullterrierns ursprung som klassificerar den som kamphund trots att den aldrig har använts i legala hundkamper. Jämför med Collie som sällan vallar hjordar men likväl är en vallhund och att Saluki är en jakthund även om den inte används i jakt.

Men genom avel har bullterriern förändrats från en mycket skarp hund till en familjehund som fungerar i dagens samhälle. Ett kännetecken för rasen idag är att den minst av allt är en enmanshund. Att den är vänlig och glatt följer med vem som helst är också ett ursprungligt beteende då en kamphund skulle sakna revirtänkande.
Men man får inte glömma vad som finns i generna. Förmågan att  slåss. Normalt startar en bullterrier inte ett slagsmål men om den blir indragen är det oftast synd om den andra hunden.
Bullterriern ska ha sina egenskaper bevarade, utan dessa är det ingen bullterrier. Om man inte vill ha en sådan hund ska man se sig om efter en annan ras.

Alla bullterrierägare borde lära sig och läsa om bullterrierns historia. Bra böcker i ämnet har skrivits av Raymond Oppenheimer och Tom Horner. Böckerna brukar finnas att få tag på genom Amazon.com.

Bitstatistik säger absolut ingenting om raser som sådana. I så fall skulle raser som t.ex. Tosa och Ovtjarka vara godmodiga och idealiska som sällskapshundar eftersom de inte finns med i någon bitstatistik.

I senaste numret av Hundsport har Mickie Gustafson skrivit en utmärkt artikel om små respektive siora hundars farlighet. En läsning jag rekommenderar.